Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis, Escherichia coli, Streptococcuspyogenes och Bacillus sp. är bakterier som förekommer i vår normalflora eller runt om ivår omgivning. De är i de allra flesta fall harmlösa men kan orsaka sjukdom ifall dehamnar i t.ex. sår eller kontaminerar mat. Vissa av dessa bakterier har även en tendens attutveckla resistens mot antibiotika, infektioner orsakade av resistenta bakterier kan bliallvarliga och väldigt svåra att behandla.

Bakterier har utvecklat resistens mot antibiotika, vilket har blivit ett problem inom särskilda boenden för äldre, där ökad risk för smittspridningen finns. En minskad antibiotikaanvändning samt användning av antibiotika på rätt indikation, har visat sig bidra till att hålla resistensutvecklingen på en kontrollerbar nivå. Syftet var att beskriva behandlingen av infektioner vid 7 olika särskilda boenden i Piteå och Bodens kommun. Under 3 månader registrerade sjuksköterskan alla infektioner som krävde läkarkontakt. Utifrån resultatet utformades sedan en intervention i form av en utbildning för deltagande sjuksköterskor och läkare, för att få ökad följsamhet till gällande riktlinjer med avseende på antibiotikaförskrivningen.

Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis, Escherichia coli, Streptococcuspyogenes och Bacillus sp. är bakterier som förekommer i vår normalflora eller runt om ivår omgivning. De är i de allra flesta fall harmlösa men kan orsaka sjukdom ifall dehamnar i t.ex. sår eller kontaminerar mat. Vissa av dessa bakterier har även en tendens attutveckla resistens mot antibiotika, infektioner orsakade av resistenta bakterier kan bliallvarliga och väldigt svåra att behandla.

Antibiotikaresistens är idag ett viktigt globalt folkhälsoproblem. Ifall vi förlorar antibiotika som skydd mot bakteriella infektioner kommer det att påverka både samhälle och individ i form av ökade samhällskostnader och för individen en ökad morbiditet och mortalitet. Den viktigaste orsaken till uppkomst och spridning av resistens är användning, däribland felaktig användning, av antibiotika vilket selekterar för resistensutveckling. En annan faktor som bidrar till en ökad resistensutveckling är att samma typer av antibiotika används inom flera sektorer: inom human- och veterinärmedicin såväl som inom djuruppfödning och jordbruk. Resistens inom en sektor kan spridas vidare till en annan, till exempel kan resistenta bakterier spridas från djur till människa genom direkt eller indirekt kontakt.

Sedan sin introduktion på 1940-talet har antibiotika varit några av de viktigaste läkemedlen vi har, både inom human- och veterinärmedicin. De används för att behandla och förebygga bakteriella infektioner. Världen över har det också använts i tillväxtstimulerande syfte i varierande grad, och på sina håll fortfarande även idag. Då administreras det i subterapeutiska koncentrationer under en lång tid vilket medför stora resistensproblem i det långa loppet. Syftet med denna litteraturstudie var att se hur fem länders antibiotikaresistensläge ser ut idag och vad som påverkar det. Detta uppnåddes genom jämförelser av ländernas antibiotikaanvändning och resistensläge på gris, exemplifierat genom tre olika bakterier ? MRSA, ESBL-producerande Escherichia coli och erythromycinresistenta Enterococcus spp.. De länder som studerades var Sverige, Danmark, Nederländerna, USA och Kina. Skillnader som finns mellan länder är exempelvis huruvida antibiotika får användas i tillväxtstimulerande syfte, om antibiotika måste vara receptbelagt och om det används i profylaktiskt syfte.

Stafylococcus aureus, Stafylococcus epidermidis, Escherichia coli, Streptococcuspyogenes och Bacillus sp. är bakterier som förekommer i vår normalflora eller runt om ivår omgivning. De är i de allra flesta fall harmlösa men kan orsaka sjukdom ifall dehamnar i t.ex. sår eller kontaminerar mat. Vissa av dessa bakterier har även en tendens attutveckla resistens mot antibiotika, infektioner orsakade av resistenta bakterier kan bliallvarliga och väldigt svåra att behandla.

Under senare år har vi fått allt större problem med antibiotikaresistens bland bakterier. Dessa problem är delvis en oundviklig följd av användandet av antibiotika. De förvärras dock kraftigt av det faktum att vi använder antibiotika i en långt större omfattning än vad som kan anses nödvändigt. Detta överanvändande beror till stor del på det faktum att behandling med antibiotika i många fall är en förmånlig lösning för den enskilde patienten, som erbjuder ett snabbt tillfrisknande till en låg kostnad. Vi har följaktligen ett klassiskt fall av externa effekter, där det som är rationellt för den enskilde skiljer sig från det som är rationellt för samhället som helhet.

För att få en uppfattning över vilket stadium forskningen om probiotika i grisproduktionen befinner sig idag och huruvida probiotika är en möjlig ersättning för antibiotika har här försök från sex olika vetenskapliga artiklar sammanställts och utvärderats. En orsak till det ökande intresset för probiotika är det växande problemet med resistens mot antibiotiska tillväxtfrämjare inom grisproduktionen. Probiotika har funnits länge men dess effekter har inte varit helt vetenskapligt säkerställda. Detta har lett till felaktig marknadsföring och en uppfattning om att dess påstådda effekter beror på slump eller placebo. Några preparat används redan i kommersiell produktion men de har inte fått samma globala spridning som antibiotika.

Med antibiotika menas antibakteriella substanser som utvinns ur levande organismer men även syntetiskt framställda läkemedel med antibakteriell effekt omfattas av begreppet. Utvecklingen av antibiotika till effektiva läkemedel för snart sextio år sedan revolutionerade behandlingen av infektioner. Tack vare antibiotika, som i dag är en självklar tillgång i vårt välfärdssamhälle, kan bakteriesjukdomar hos människa och djur effektivt botas. Denna möjlighet hotas nu genom att bakterier i ökande omfattning utvecklar resistens mot antibiotika. Det finns i världen idag sjukdomsalstrande bakterier som är resistenta mot alla kända antibiotika.

På grund av stora resistensproblem måste användningen av antibiotika i världen minska. För att kunna genomföra detta måste alternativa preparat börja användas. I detta arbete görs en utvärdering av fyra topikalt administrerade preparat som används vid behandling av infekterade sår. De preparat som utvärderas är honung, jod, hydrofoba förband (Sorbact) och polyhexametylenbiguanid (PHMB). Utifrån de fakta och studier som finns tillgängliga i dagsläget görs en utvärdering av preparaten utifrån deras effekt, hur toxiska de är och om de selekterar för resistens hos bakterier. Med hänsyn till detta ges svar på frågan huruvida dessa preparat är lämpliga substitut till antibiotika vid behandling av sårinfektioner. Vid sammanställning av studierna kunde det konstateras att tre av preparaten hade en baktericid effekt in vitro.

Idag är antibiotikaresistens ett allvarligt problem. En tillfällig lösning på problemet är att utnyttja synergieffekter som kan uppstå mellan olika typer av antibiotika. Det innebär att antibiotika skulle kunna ha effekt mot bakterier som har utvecklat resistens.I denna rapport har flera olika metoder, för att mäta bakterietillväxt, utvärderats. Dessa metoder indikerar om antibiotikakombinationerna har en effekt. Däribland har både kommersiella och nyligen publicerade metoder undersökts.

?Extended-spectrum ?-lactamases? (ESBL) är idag ett stort problem inom humanmedicinen men börjar även skapa problem inom veterinärmedicinen. ESBL-produktion hos bakterier medför resistens mot cefalosporiner av 3:e generationen, som är viktiga antibiotika mot infektioner med gramnegativa bakterier. Resistensen är överförbar mellan bakterier, och spridning från djur till människor kan ske. Ofta är bakterier med ESBL-produktion samtidigt resistenta mot flera andra grupper av antibiotika.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka prevalensen av parodontit hos yngre vuxna personer i åldrarna 19-44 år med diabetes typ 1. Ett ytterligare syfte var att undersöka om behandling av parodontit med eller utan antibiotika ger effekt på parodontalt status samt på blodglukosvärdet. Studien är en allmän litteraturstudie som består av nio vetenskapliga artiklar som har sökts i databaserna PubMed och ScienceDirect. Fem artiklar handlade om prevalensen av parodontit hos personer med diabetes typ 1 och fyra artiklar om parodontal behandling med (n=2) eller utan antibiotika (n=2). Resultatet visade att parodontit var vanligare eller förekom i högre grad hos yngre vuxna personer med diabetes typ 1 jämfört med icke diabetiker. Parodontal behandling med eller utan antibiotika, visade en god förbättring av de parodontala parametrarna.

Bakgrund: Inom hälso- och sjukvården kan personal råka ut för olika arbetsrelaterade besvär. Sjuksköterskan kommer i kontakt med många olika typer av läkemedel. Alla läkemedel är inte harmlösa för dem som iordningställer och administrerar dem. Då företagssköterskan ska arbeta hälsofrämjande och preventivt är det intressant att belysa sjuksköterskors arbete med intravenös antibiotika. KASAM kan vara till hjälp, på en arbetsplats, för att ta reda på vad som krävs för att kunna bevara men också förbättra hälsan hos medarbetarna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om risker vid arbete med intravenös antibiotika.

Svindysenteri är en allvarlig diarrésjukdom inom grisproduktionen som orsakar lidande för djuren och ekonomiska kostnader för grisbönderna. Sjukdomen, som är spridd över hela världen, orsakas av den anaeroba bakterien Brachyspira hyodysenteriae. Tillståndet behandlas med antibiotika; i Sverige finns pleuromutiliner (tiamulin och valnemulin), tylosin samt tylvalosin godkänt för behandling av svindysenteri. I första hand rekommenderas ofta att använda pleuromutilinantibiotika, eftersom resistens är relativt vanligt och utvecklas snabbt mot tylosin. Tylvalosin tillhandahålls för närvarande inte i Sverige. Bakteriens resistensmekanism mot dessa antibiotika har visats bero på mutationer i de gener som kodar för ribosomen, som gör att läkemedlet inte längre kan binda in till denna och hindra proteinsyntesen. Den diagnostikmetod som främst används för att påvisa bakterien hos en infekterad individ är bakteriologisk odling följt av biokemiska tester, men även PCR kan vara användbart.